Trist festival utan några höjdpunkter!

Den 16:onde upplagan av den internationella dans- och performancefestivalen Lucky Trimmer gjorde oss inte lyckliga! Den gamla lätt bedagade Gorkij-teatern mitt i Berlin, gjorde det hela knappast bättre, det var helt enkelt en urusel dansscen, och svårt för oss i publiken att se vad som hände på scenen. Nu missade vi kanske inte heller så mycket. För det var inga kanonsolon direkt som vi såg på Lucky Trimmer festivalen i Berlin,den 4 och 5 juni. Tyvärr. Här hade man valt ut åtta akter som fick tillfälle att visa upp sig för en entusiastisk publik. Det var dels dansare/koreografer som redan nominerats av andra eller som fått utmärkelser i sina hemländer. Deltagarna kom från Tyskland, Ungern, Schweiz, Luxemburg, Storbrittanien, Nederländerna, Österrike och Spanien/Kuba. Det mesta har man sett förut, som Ola uttryckte det. Det var påfallande många av akterna som försökte vara komiska och ha en liten lustig slutknorr att överraska med. Det gick sådär, kändes inte riktigt som det höll hela vägen, förstås var det lustigt med tälten som åkte runt på scenen, fast som sagt det var ju rätt länge sen det gjordes första gången. Sen var det en rätt kul kille, Thomas Jerker, som gjort en videofilm som han visade i två monitorer, i den ena var han en fågel, och i den andra en fisk med blå solglasögon. Han var charmig. Och visst är Tom Waits låt Fish & Bird bra. Det var kul och fyndigt, men knappast särskilt mycket varken dans eller scenkonst. Stora applåder fick  dansaren och koreografen Sonya Levin, som hade använt Yeasterday av Beatles i sin akt som hon kallade The day before - hennes koreografi, som påminde om en dövtolk in action mer än dans, upprepades ett antal gånger, med olika kläder, innan man slutligen fick höra den med musik och förstod att det var en  teckentolkning av Beatles gamla hitlåt. Kul, men inte mer. Absolut störst applåder fick den spansk/kubanska duon Lan Macana, som bestod av Caterina Varela och Alexis Fernández, som var härligt aggressiva i sina lyft och med en attityd som passade väl till musiken av Einstürzende Neubaten, klart intressantast av alla på scen den här kvällen. Sammanfattningsvis inga nyheter, visst var Camille Mutels variationer på Nijinskis En fauns eftermiddag skönt ljussatt, men ack så trist. Och visst var The Royal Opera house fyndiga i sin pastish på gester. Men, men räcker detta?? Vi hade önskat oss starkare dansare och högre kvalitet!!