Vi fortsätter att spränga gränser...

 Bilden hämtad från East side Gallery i Berlin, foto Birgitta Stålnert

 Bilden hämtad från East side Gallery i Berlin, foto Birgitta Stålnert

Nu ligger vi i startgroparna för nästa produktion, preliminärt premiärdatum är i slutet av februari 2011, om allt går som tänkt. Kanske blir det rentav premiär i Oslo, hursomhelst så försöker vi få till ett samarbete med den nya riksscenen för folkmusik, dans och jojk. Håll tummarna för att det går i lås.

Ett annat samarbete som vi har på gång är med Giron sámi teáher och vi för diskussioner med teaterchefen Lena Engqvist Forslund om att hitta en möjlighet att gästspela på teatern i Kiruna. Vi vill förstås försöka nå publiken i Västerbotten och Norrbotten och ambitionen är att lägga en turné där under vinter/våren 2011.

När det gäller spelningar i Göteborg, så är det inget spikat ännu, men vi hoppas förstås på att kunna hitta en lämplig scen och samarbetspartners så snart som möjligt.

Absolute Wall har hämtat sin näring från en urgammal shamanistisk kultur och sedan korsbefruktats med koreografen Ola Stinnerboms urbana ”trottoarlapps-perspektiv”. Det låter flummigare än vad det är.

På ett plan handlar den här föreställningen om att överträda gränser, dels fysiska, men även gränser mellan kön och etnicitet. By the end of the day, så är vi alla lika, oavsett om vi är etniska svenskar eller samer, vi har ett gemensamt ursprung, vi kommer alla från Afrika och har absolut fler likheter än olikheter.

 Manus är inte klart än, men kommer att kretsa kring en man som har dansat hela sitt liv. Trots alla påståenden om att samer aldrig har dansat har han envist fortsatt att dansa och t o m blivit känd som ”mannen som sysslar med det där som inte finns”. Nu vill han sluta och lämna över till sin efterträdare. Men det är inte lätt att hitta någon som kan ta över den samiska dansen. Ola kommer givetvis att medverka på scen och för musiken svarar Freddy Olofsson.

– Freddy är hårdrockare i grunden, så det blir en slags fusion mellan jojk och hårdrock, och så blir det givetvis lite Pink Floyd – nästa år är det faktiskt 30 år sedan gruppen släppte The Wall – det kan man ju inte bara gå förbi.

Andra inspirationskällor är favoritstaden Berlin. Birgitta har varit där och fotograferat 1,3 kilometer mur med bilder från East Gallery, som ska användas i videon hon gör till föreställningen.  På video får vi också se den unga dansaren Henrietta Wallberg, som ligger i hårdträning för att klara Olas krävande koreografiska uttryck.

 – Det är inte många dansare som fixar att göra mina koreografier, men Henrietta är urstark så hon kommer att klara det. Själv kommer jag äntligen att få jojka live på scenen – det har jag verklilgen längtat efter.